Aporna snodde min bikini

Hade parkerat vespan vid ett hantverkskompex på norra Langkawi för att kolla in bland annat hur batik målades. Eftersom vi hade badat innan tyckte vi det var onödigt att släpa in den blöta bikinin som låg i en plastpåse. Istället gömde jag den lite under hjälmen. Inte för att jag trodde att någon tjuv skulle vara intresserade av blöta badkläder men ändå. Så fort vi lämnat vespan gick en liten dam som på uniformen mycket väl liknade en lapplisa fram till vårt fordon och började anteckna.
- Kan vi parkera där? ropade jag. Hon bara nickade.

När vi kom ut igen efter kanske 20 minuter så lyfte jag på hjälmen och såg ingenting.
- Den lilla damen snodde våra badkläder var det första jag hasplade ur mig till Lisa.

Men så såg vi dem 15 meter bort. Där låg plastpåsarna med stora hål i. Badkläderna var kvar, och hade som tur var - inga hål i sig. Det fanns bara en förklaring. Apor. Plastpåsar måste helt enkelt betyda mat för dem. De hann inte långt innan de gjorde upptäckten att det inte alls var något ätbart. Vilken besvikelse.

Jag såg den lilla damen igen när vi körde iväg.
- Monkeys here? undrade jag. Hon bara nickade.

Höjdskräck på Langkawi

Sen en dryg vecka har vi nu varit på Langkawi, en ö i norra Malaysia. En av de första sakerna vi gjorde var att åka upp i en kabinbana till toppen av ett berg för att få lite klarhet i hur ön såg ut uppifrån. Det var en rätt hissnande färd faktiskt. De där kabinerna var mer eller mindre helt i glas så vart man än tittade såg man hur högt upp man befann sig, långt över regnskogens tak. Och stigningen var rätt rejäl, speciellt nära toppen när vi åkte bredvid en lodrät vägg.

Väl där uppe kunde man gå ut på en smal bro som hängde i stålvajrar. Såg senare en skylt där det stod att man genast skulle avlägsna sig från bron vid starka vindar, mörka moln eller regn. Tror att hela konstruktionen i princip fungerade som en väldig åskledare. Betryggande! Utsikten var dock oslagbar. Det är en häftig ö, Langkawi.

Similan Islands - sköldpaddsmecka

Efter att ha skrivit klart unnade vi oss en dagstur med snorkling till Similan Islands. Det är väl långt att åka från Phuket under för bara en dag. Men det var värt det. Jag hade bara varit i vattnet i en minut innan jag stötte på en sköldpadda. Lite senare kom en annan sköldpadda upp till dykbåten och lekte runt medan den matades med bananer. Och vid sista snorkelstoppet stötte vi på ytterligare en. Fantastiska djur. Korall var det dock lite sämre med. Men det var en storslagen dag!

Phuket - mest jobb

Efter att ha vilat knäna en aning bar det av mot Phuket. Tyvärr hade mina kanadensiska vänner dragit hem. Det positiva var att jag då fick plats att bo i deras hus. Skönt att få lite hemkänsla efter alla hotell. Och väldigt skönt med AC och pool!

Annars blev det mest jobb i Phuket. Lisa och jag maraton-skrev guiden "Stanna länge i Thailand" på 3 dagar. Ibland satt vi vid internet i 10 timmar under dagen. Aningen svettigt med tanke på att de inte hade AC. Det är nästan konstigt att vi kunde formulera några tankar överhuvudtaget efter så många timmars koncentrerande i 30 graders värme.

Roligast med jobbet var när vi besökte svenska skolan i Kamala. Maria som driver skolan tog emot oss och det var roligt att se alla lintottar försöka lära sig matte och NO där i värmen.

Doktorn ordinerar - vila i hängmattan!

Vet inte vad som har hänt med min hälsa den senaste tiden. Började ju med en vanlig förkylning som blev lite extra jobbig och drog ut på tiden. När jag trodde jag var hade repat mig kom en ögoninflammation som mest var klibbig och irriterande men egentligen inte gjorde mig särskilt sjuk. Men även den blev extra långvarig. När den nästan gått över fick jag helt plötsligt ont i knäna, något som aldrig hänt tidigare. Det blev bara värre och värre tills jag knappt kunde gå. Igår kände jag att det var dags att kolla med läkare, något som jag oftast försöker undvika eftersom de ändå inte kan göra något åt vanliga virusinfektioner.

Jag tänkte att det var lika bra att åka direkt till sjukhuset på Koh Phangan även om det "knappt kan kallas sjukhus" enligt guideböckerna. Det stämde nog rätt bra. När jag kom dit klockan 12 var nämligen läkaren på lunch. Vet inte om det bara fanns en eller om det var han som pratade engelska som hade tagit ledigt, men jag fick välja mellan att vänta en timme eller ta mig till en klinik. Då jag valde det senare började sköterskorna vinka på en kille på moppe som precis skulle ge sig av. "Private taxi" sa de med ett leende och det var inte mycket mer att göra än att hoppa upp bakpå. När jag väl satt där på väg in till huvudortens kliniker slog det mig att det var aningen komiskt att sjukhusen inte bara tar lunchpaus utan även skickar iväg patienterna på vespa utan hjälm och allt.

Klinikläkaren fick jag i alla fall förtroende för. Inte minst för att han ordinerade mig att vila knäna i minst 7 dagar, helst med benen högt. Lisa och jag kom på att jag allra bäst skulle kunna följa hans råd genom att ligga i vår hängmatta på terassen. Inte illa!

Inget mer Haad Rin

Vi har ju bott på i Haad Rin, platsen på Koh Phangan med mest fest och mest folk, fram till idag. Men imorse bestämde vi oss för att packa väskorna och hitta något annat. Sunrise Beach där vi bott är en jättefin strand men det är helt enkelt för mycket hög musik och oväsen. Att vi dessutom fick en ganska sunkig hydda på Paradise Bungalows hjälpte ju inte till. Men sista droppen var nog att Lisa vaknade mitt i natten med en kackerlacka på örat. Jag antar att hon måste ha röjtomkring en hel del efter det och eftersom jag inte vaknade antar jag att det är ett tydligt tecken på att jag är ganska svårväckt. Resten av Haad Rin består av Sunset Beach som är lugnare men det är knappt en strand att prata om och Leela Beach som väl egentligen bäst men vi hittade bara väldigt dyra rum där.

I alla fall så ringde jag Coco Garden på morgonen - det var grannstället till Tropicana där jag bodde innan Lisa kom. Baktanken var förstås att de har gratis trådlöst internet. Det visade sig vara en lyckoträff. Vi fick en hydda precis framför havet och det går att surfa från terassen som dessutom är utrustad med en efterlängtad hängmatta.

Koh Tao-Koh Phangan-Koh Samui-Koh Phangan på 2 dagar

Det har varit ett himla flängande de senaste dagarna. I söndags morse åkte Lisa och jag från Koh Tao till Koh Phangan. Efter att ha hittat en liten hydda på Partystranden tog jag båten för att träffa min israeliska kompis Eli på grannön Koh Samui. Han var bara där en dag så jag fick helt enkelt tänja på mina planer lite.

Vi bodde på fantastiska designhotellet Library: http://www.thelibrary.name/. Jag bara skrattade när personalen visade mig runt i rummet och pekade ut flatscreen-tv, egen Mac-dator, gigantiskt badrum med extra "omklädningsrum", stor terass osv. Och alla fjärrkontroller man skulle hålla reda på för rullgardiner, dimmers, välja färg som projicerades på väggen beroende på vilket humör man var på... Det var kul att få lyxa lite i alla fall. Bäst var nog ändå poolen med rött kakel precis bredvid den härliga sandstranden, samt att man fick ligga på solbäddar med gigantiska ärtsäckar ovanpå, medan springpojkar kom med handdukar och avsvalkande, våta ansiktsdukar. Skulle kunna stå ut med ett sånt liv en vecka eller så.

Samtidigt hade Lisa sovit i vår lilla partystuga där badrummet kryllar av mygg och man måste spola toaletten med en bytta vatten. Hon sa att det var som att sova på en nattklubb till klockan 6.00 på morgonen.

Men det var ändå skönt att vara tillbaka i verkligheten igen på måndag kvällen.

Tillbaka på Sköldpaddsön

Åkte från Koh Phangan till Koh Tao i morse. Den lilla hotelldamen Sunisa på Tropicana sålde inte bara båtbiljett till mig utan skjutsade mig hela vägen ut till piren och hjälpte mig med alla klistermärken och annat man måste ha på sig för de här resorna. Och inte en baht tog hon för det. Kanske för att jag bott i en av hennes bungalows utan att göra mycket väsen av mig i säkert 10 dagar nu. Måste ändå applådera denna service och varmt rekommendera Tropicana.

På Koh Tao reserverade jag rum på Blue Wind som ligger i norra änden av Sai Ree Beach. På en stor skylt vid entrén stod det "BLUE night, white WIND". Poetiskt...

Är dock inte helt nöjd med min nya hydda (blev nog bortskämd på Phangan). Den är verkligen inte stor - kan knappt fälla ut min väska så jag ser vad jag har i den. Dessutom ligger den så långt från vattnet man kan komma på den här resorten, vilket inte är mer än 200 meter men ändå! Och till råga på allt har en hund sin sovplats på min enda bänk på altanen. Positivt är att min bungalow ligger mycket nära en Wifi-hotspot, att det ligger en yogastudio 10 meter från min dörr och att Blue Wind har ett bageri - år en grymt god bananchokladkaka tidigare idag. Ska nog ändå försöka byta imorn. Fast jag måste göra det före kl 09 eftersom Lisa (syrran) kommer då och jag tror inte hon är så sugen på att dra runt och kolla på olika hyddor. Hon vill nog sova!

Köpt sommarstuga

Annonserade på Facebook att jag köpt sommarstuga söder om Norrtälje. Men det visar sig att faktiskt inte 100% av svenska folket använder Facebook även om det är lätt att tro det. Så jag lägger ut en bild på stället här också. Här är det november och trist men det blir nog riktigt vackert framåt våren. Båda husen tillhör min tomt.

Nyår och sjukdom

När jag anlände på Koh Phangan den 28 december anlände också min förkylning. Och sen dess har jag tagit det lugnt. Med undantag för nyårsafton förstås. Det måste ju firas. Men både före och efter - ingen alkohol, inga sena kvällar, knappt något badande. Däremot har jag äntligen fått min Beach Bungalow, anledningen framför alla andra att åka till den här ön. Det kryllar av dem. Min vätter rakt ut mot havet och jag sitter på min stora veranda och jobbar (när jag orkar för förkylningen). Är väldigt nöjd med livet faktiskt. Men inom kort skulle jag vilja vakna upp utan huvudvärk, täppt näsa och rosslig hals. Kanske imorgon?

Phuket - som att komma hem

I Phuket bodde jag på Kata Beach, en av de finare charterstränderna. Men jag som jobbar är på en annan nivå än de som är där för ett par veckor så det kändes lite svårt att träffa nytt folk. Det är också dyrare än många andra ställen på Phuket. Jag hade dock en härlig, prisvärd bungalow på en kulle ovanför byn.

Men trevligast var det dock att hyra vespa och åka till mina gamla kvarter kring Chalong och Rawai (från augusti-september). Och jag hängde mycket med vännerna jag mött då, framför allt Allie, Les och deras son och hans vänner. Det var med dem jag firade jul på stranden i Patong. Vi drack öl, prutade på diverse kul turistprylar som vi gav varann i julklapp - blandade alltså ett visst mått av traditioner med sånt som absolut inte hör julen till. Det kändes befriande och skönt. Julaftonens normalt stora middag byttes i mitt fall ut mot en pizza, av alla otraditionella maträtter. Men den var satans god. Peperoni, ananas och precis lagom mycket ost - precis som jag vill ha det.

Thailändarnas favorit Hua Hin

Efter Bangkok blev det Hua Hin. En gammal fiskeby som nu blivit poppis chartermål för både svenskar och thailändare. Jag gillade orten mycket först, mest pga den lokala känslan och att det var mycket thailändare där. Det kändes inte som att vara på en av charterorterna på Phuket. Men jag upptäckte snabbt att utelivet bara bestod av thailändska kvinnor och västerländska män. Kanske inte i det omfång som man ser i Pattaya eller Patong men det var bara trist. Åtminstone i Patong är det hela utformat på ett galet kaotiskt sätt som ändå kan roa lite.

Många klagar också på att stranden och framför allt vattnet inte är så fint och rent i Hua Hin. Jag hade ändå en trevlig vistelse. Åt Dim Sum på Hiltons restaurang på 17:e våningen, hyrde vespa och åkte till en nationalpark med grottor, kollade hur processen av silke går från larv till färdiga plagg och besökte många spännande nattmarknader.